Tänker du taktikrösta i riksdagsvalet?

Det finns flera frågor där Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver bra politik. Det finns också flera frågor där deras ståndpunkter är oförsvarliga, och utöver det oräkneliga frågor där deras förslag är bra men synnerligen otillräckliga.

I riksdagen finns det idag ingen opposition alls när det gäller Sveriges medlemskap i Nato. Det drevs igenom utan att folket fick säga sitt, varken i en folkomröstning eller ett riksdagsval där medlemskapet fanns på agendan. Och nu när Sverige är medlem, så finns det inte något riksdagsparti kvar att rösta på för den som vill lämna, eller ens protestera mot inträdet.

Alla riksdagspartier stödjer en enorm militär upprustning. Hundratals miljarder extra ska gå till vapen och militär, medan välfärden faller i bitar och bara kan drömma om så stora satsningar.

Vänsterpartiet har svikit Palestina-rörelsen gång efter gång, och har uteslutit ur partiet åtskilliga av sina starkaste röster för Palestina. Både V och MP stödjer också en falsk tvåstatslösning, där Israel får fortsätta att ockupera 78% av Palestina, medan palestinierna får ett splittrat och fragmenterat land, och utan rätt att återvända till sina hem.

I kriminalpolitiken lovar Vänsterpartiet att de inte tänker riva upp Tidö-fascisternas batongpolitik, eftersom den behöver ”utvärderas”. De tillåter därmed en fortsättning av barnfängelser, rasistiska visitationszoner, och många andra grymheter som Tidö-regimen infört.

I klimatfrågan är det inget riksdagsparti alls som vågar erkänna att kapitalismen och vår eviga jakt på ekonomisk tillväxt är vad som dödar vår planet. De sprider klimatförnekande lögner om en ”hållbar tillväxt”, och påstår att vi kan tämja kapitalismen till att respektera jordens ekologiska gränser.

Listan kan göras lång på frågor där alla riksdagens partier, utan undantag, driver en otillräcklig eller direkt skadlig politik. Det får inte fortsätta så. Riksdagen behöver akut en riktig opposition, för att vända samhällets livsfarliga resa mot högerpolitik och fascism.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet ligger längst till vänster i riksdagen. I och med detta representerar de i allmänhetens ögon, och i medias ögon, gränsen för vad som är acceptabla vänsteråsikter. Allt som är till vänster om riksdagens vänsterkant betraktas som farlig radikal extremism.

Det betyder att när dessa partier rör sig högerut, så får det långtgående konsekvenser, i en farlig kedjereaktion:

1. Högerpolitik normaliseras. När det inte finns nåt motstånd mot en högerpolitisk åsikt i riksdagen, så börjar människor ifrågasätta sina egna tankar och åsikter. Till exempel, nu när alla partier i riksdagen vill vara med i NATO och rusta upp militären för hundratals miljarder, då börjar folk snart tänka att det måste vara nödvändigt.
   
   På samma sätt förvandlas vänsteråsikter till extremism. När V och MP överger en ståndpunkt, då blir du vänsterextremist om du står kvar vid den. Det är därför nu extremism att kräva nedrustning eller human flyktingpolitik, eller att kritisera kapitalismen. Det betyder att högern inte längre behöver försvara sig i dessa frågor, eller ens prata om dem. Det betyder att media måste sluta prata om frågorna, för att inte stämplas som vänsterextrema. SVT Aktuellt kan inte längre bjuda in till en debatt om fortsatt NATO-medlemskap, utan att bjuda in så kallade vänsterextremister.
   
   Vi såg detta hända 2015 när riksdagens partier bestämde sig för att svenskt flyktingmottagande var en samhällsfara. På bara några månader ändras samhällsdebatten drastiskt, och sedan dess har flyktingars perspektiv i princip aldrig lyfts, och deras människovärde har reducerats till noll. Istället har vi nu fått ett årtionde av rasistisk och fullständigt avhumaniserande debatt om hur dessa människors skada på Sverige ska minimeras, eller hur de kan rensas ut ur Sverige.
   
   Långsiktigt får detta ännu mer fruktansvärda konsekvenser, när nästa generation växer upp i en värld där alla dessa högeråsikter är konsensus. Våra barn får bara höra högerns problembeskrivningar och lösningar, och dessa uppfattas som objektiv sanning, eftersom ingen med ”normala” åsikter säger emot dem. Fascisternas syn på flyktingar, på kriminalpolitiken, på militarism – alla dessa är nu så normaliserade, att om vi inte gör något åt saken så kommer nästa generation aldrig fått höra något annat perspektiv, varken från politiker eller media.
2. Oavsett hur långt V och MP följer med högerut, så kommer högern använda dem för att skrämma sina väljare. Det V och MP tycker kommer alltid att kallas orimligt och världsfrånvänt, och de måste till varje pris hållas på avstånd från makten. Det betyder att Socialdemokraterna gör det partiet alltid gör, och håller sig på bekvämt avstånd från dessa farliga ”ytterkantspartier”, genom att även de vandra högerut.
3. Partierna ännu längre till höger får därmed inte bara utrymme att gå ännu längre högerut, utan blir rentav tvungna att göra det. Annars kan de inte fortsätta skrämmas att Socialdemokraterna är en fara för Sverige. De måste alltid vara ännu mer nationalistiska, ännu mer militaristiska, och kräva ännu hårdare tag mot såväl arbetslösa som kriminella.

På detta sätt fortsätter det, i en ändlös cykel, och hela samhället rör sig i en allt mer fascistisk riktning.

Detta händer inte för att vi har en högerregering, utan för att vi låter högern äga samhällsdebatten, medan vänstern ängsligt anammar deras problembeskrivningar. Utvecklingen händer inte bara i Sverige, du kan se den hända i hela Västeuropa.

Det kommer också att fortsätta så länger inget drar i en annan riktning. V och MP vet båda att de kan gå högerut ostraffat, för så länge de är de minst dåliga alternativen så kan de räkna med att få alla vänsterröster ändå. Vänsterväljare må sucka och klaga över deras svek, men på valdagen får de nästan varje vänsterröst ändå.

Om du vill ha vänsterpolitik, så måste vi kräva den. Vill vi stoppa fascismen, inte bara sakta ner dess framfart i fyra år, så måste vi göra motstånd mot den, inte ge den rätt gång efter gång genom att ta efter deras politik.

Vi förstår verkligen att du känner så. Din röst hålls gisslan av två block – ett som bedriver extrem högerpolitik och ett som ständigt följer efter dem, och som visserligen blir sämre och sämre, men alltid är klart bättre än alternativet.

Du har alltid det hotet hängande över dig, att om du istället röstar på den politik du faktiskt skulle önska, så kan det minsann vara ditt fel om det blir extremhögern som styr.

På det här sättet har vänstern utmanövrerats i hela Västeuropa och i USA. Men det där framtida valet som du väntar på, där du tryggt kan rösta på den politik du faktiskt vill ha, det kommer aldrig att komma.

I varje val, för all framtid, kommer det vara viktigast av allt att hålla extremhögern borta, och vänsterpolitiken måste tyvärr vänta. Frågan är nu bara när du ska se sambandet: Att ju mer vi låter vänsterpolitiken vänta, desto värre högerpolitik måste vi akut hålla från makten, och desto sämre vänsterpartier måste vi acceptera som det minst dåliga alternativet.

Att i varje val rösta kortsiktigt bara för att stoppa fascismens framtåg är inte en lösning, utan tvärtom faktiskt en stor del av anledningen att fascism och högerpolitik får allt större genomslag.

I ett val borde du egentligen alltid rösta på det parti som står närmast dina åsikter, det är så en representativ demokrati ska fungera. Men vi förstår att det inte alltid är så enkelt i praktiken, och många låter sig skrämmas till att rösta mer utifrån vad de absolut inte vill ha än utifrån vad de faktiskt vill. Vad detta leder till ser vi kanske tydligast i USA, där vänsterkanten kuvats till den grad att de aldrig vågar kräva något annat än Demokraternas högerpolitik, för att alternativet är fullkomliga galningar och nazister. Riktigt så illa är det inte i Sverige ännu, men resonemangen kring bortkastade röster låter ändå exakt likadana, där som här.

En röst på Enad Röst är inte bortkastad, av flera konkreta anledningar.

1. Ju fler röster vi samlar detta val, desto lättare får vi att mobilisera till nästa val. Enad Röst är en koalition, vi vill samla vänsterpartier, folkrörelser och aktivistgrupper och arbeta tillsammans. Får vi nog med röster att det inger hopp inför nästa val, då blir det mycket enklare för oss att utöka koalitionen, att få fler partier, organisationer och aktivister att ansluta. Även utan riksdagsplatser, är ett bra valresultat en bra grogrund, som gör det mycket enklare att bygga upp ett starkare motstånd inför nästa val, såväl som i vårt utomparlamentariska arbete.
2. Går det bra i valet, även utan att nå riksdagsspärren, så börjar det talas om oss. Och inte bara om specifikt Enad Röst, utan att det finns ett faktiskt motstånd mot den här fascistiska och högerpolitiska utvecklingen. Det ger oss en möjlighet att aktivera människor som annars sitter hemma i ensamhet och tycker att allt går åt helvete, och som tror att det är hopplöst att försöka göra något åt saken.
3. Når vi upp till 1% i riksdagsvalet så får vi våra valsedlar gratis utlagda i samtliga vallokaler i landet, vilket är till mycket stor hjälp i nästa val. Når vi 2,5% så får vi också partibidrag, vilket skulle hjälpa något oerhört.
4. Vänsterpartiet och Miljöpartiet lär sig att de inte ostraffat kan svika vänstern, Palestina-rörelsen, klimatrörelsen, fredsrörelsen. Dessa partier fortsätter att gå högerut, för ingen kräver något mer av dem än att vara minst dåliga. De riskerar att missa röster genom att stå fast vid tydlig vänsterpolitik, men de har aldrig tappat nåt nämnvärt antal röster genom att gå åt höger. Då är det såklart inte konstigt att de fortsätter att gå till höger.
   
   Vill du ha vänsterpolitik, då måste du kräva den. När du ger partier din röst helt utan krav och villkor, så kan de svika dig gång på gång, och du ger dem ingen anledning alls att bättra sig.

Valet handlar inte bara om platser i riksdagen. Din röst hjälper till att forma samhällsdebatten, och tvingar vänsterpartier att tänka efter mer noga innan de går längre högerut. Den hjälper oss att växa oss starkare, att få fler engagerade som vill arbeta med oss, och förhoppningsvis fler organisationer och partier att ansluta till vår koalition, så att vi kan bygga upp en stark och gemensam vänster.