Det är rimligt att hata polisen, särskilt på Pride.
Anledningen att vi har Pride är för att queers protesterade mot polisbrutalitet. För att polisen, då och nu, trakasserar människor som på olika sätt avviker från normerna. Genom historien har polisen utövat otroliga mängder våld mot queerpersoner. Det har inte slutat bara för att det nu finns poliser som själva går i de Pride-tåg som polisen tidigare mött med våld.
Polisens uppgift är att med våld skydda maktens intressen. När människor desperat försöker stoppa folkmord så är det polisen som med våld ser till att mördarna kan fortsätta obehindrat. När migrationsverket utvisar queerpersoner dit de riskerar dödsstraff så är det polisen som agerar bödel och våldsamt tvingar dem på flygplanet.
När oljebolagen hotar att förstöra hela förutsättningen för liv på planeten så är det polisen som med våld står upp för deras rätt att förstöra den enda planet vi har. När regeringen hatar invandrade så är det polisen som visiterar, övervakar och trakasserar.
I Sverige och i hela världen så är det polisen som, bokstavligen, slår ned motstånd mot några få företags rätt att exploatera allt och alla.
Det är alltså väldigt rimligt att hata polisen, och då har vi inte ens tagit upp rasprofileringen, korruptionen, mobbingen och att de i praktiken står ovanför lagen när de tillåts att själva utreda sin egna övertramp.
Kontext:
Detta inlägg är skrivet efter att det blivit ett drev från högerpolitiskt håll av att några skanderat ”Hela Malmö hatar polisen” i Vänsterpartiets sektion under Malmö Pride. Det här hade varit ett utmärkt tillfälle för V att förklara VARFÖR folk där hatar polisen, men V gör oss som vanligt besvikna genom att istället fegt ta avstånd från allt som kan tänkas störa bilden av deras ”regeringsduglighet”.
Uppföljning på denna post:
https://enadrost.se/2026/07/15/utveckling-om-polishat-del-1/