Utveckling om polishat – del 1

Vårt uttalande om polishat har fått mycket reaktioner. Bland dessa ser vi många missförstånd. Därför tänkte vi passa på att förklara lite mer om hur vi resonerar. Du behöver inte ha läst det tidigare uttalandet för att hänga med.

Vårt uttalande handlar om att förstå varför polishat finns.

Under Malmö Pride skanderade några i tåget: “Hela Malmö hatar polisen”. Detta försökte från högerhåll uppmålas som en skandal. Vårt uttalande var en kritik av hur Vänsterpartiet hanterade situationen.

Vi säger inte att V borde uttrycka polishat själva, men de måste veta att det finns många, inte minst i ett Pride-tåg, som har goda skäl att hata polisen. Alla med ett uns av empati och solidaritet i kroppen bör förstå det.

Istället såg vi ännu en gång, att istället för att mötas av solidaritet och förståelse från sina kamrater, fick de sina upplevelser och känslor avfärdade och förminskade, som om polishat bara är en omogen trotshandling.

Det gäller inte bara queerpersoner i Pride-tåg, utan även många andra. Vi förstår att den som gång på gång trakasseras av polisen på grund av sin hudfärg utvecklar ett hat mot polisen. Vi förstår att den som sett våldet och den kalla, omänskliga hänsynslösheten när polisen verkställer utvisningar, har utvecklat ett hat mot polisen. Har man sett polisen bära bort ens vänner, när man ser dem för sista gången, för att utvisa dem till ett land de aldrig varit i – då förstår vi att man hatar polisen.

Samma sak gäller många i Pride-tåget, av flera anledningar (se fotnot 1).

I varje Pride-tåg vi går i vet vi att det finns kamrater i tåget som vi kanske inte får gå med nästa år, för att samma polis som skyddar tåget den dagen har ett jobb även nästa dag. Och det jobbet innefattar att våldsamt utvisa våra vänner och medmänniskor i Pride-tåget till länder där de riskerar förföljelse, tortyr eller rentav dödsstraff för sin sexualitet eller identitet.

Enad Röst vägrar att fördöma de våldsoffer som hatar sina förövare, och vi kommer fortsätta att säga högt och tydligt att deras känslor är legitima och deras upplevelser är verkliga.

Ni som säger att Pride handlar om kärlek – vi håller med er. Absolut handlar Pride om kärlek, men solidaritet med människors väldigt legitima ilska är också kärlek. Att förringa och förneka vad de utsatts för har vi däremot svårare att kalla kärlek.

Fotnot 1: I RFSLs trygghetsrapport 2026 ser vi att var tredje hbtqi-person inte känner sig tryggare av polisnärvaro. För transpersoner är det närmare hälften (45%), och för de som identifierar sig som queer i mätningen är det en klar majoritet (hela 57%). Fundera gärna vad det kan bero på, om du har en drastiskt annan upplevelse av polisen.

En avslutande kommentar:

De allra flesta som blev upprörda av vårt inlägg var högerextremister och stövelslickare. Dessa struntar vi i.

Men till er som faktiskt vill stå på utsatta människors sida: Ni behöver förstå att alla inte har samma upplevelser som ni. Och om ni bara försvarar och visar solidaritet med era medmänniskor när de uttrycker sig snällt och artigt, på sätt som ni är bekväma med, så försvarar ni dem inte alls.

Den som utsätts för förtryck, diskriminering och våld har rätt till sin sorg, rätt till sin ilska, och ja, även rätt till sitt hat.

(Del 2 av detta inlägg kommer snart, med mer förklaring om hur Enad Röst ser på polisen!)